Days like these

visa

Post it

Dova

Solen sträcker ut långa skuggor över husfasaderna idag eller så är molnen täckande och mjuka. Allt är som vanligt: men ändå inte, kan kanske aldrig riktigt bli.

Jag tänker det som en tyst (så tänker jag att sorgen aldrig är tyst, snarare stillsamt molande) tyngd i magar ut i fingrar. Det tunga som en ihållande och dov värk som fyller kroppen – sjunker in, och ut i.

När ingenting återstår. Innan ord och upprepning: en stilla hand mot en ryggradsrand.

Det stillsamt molande. Bara så.

Det tunga dova.

b)

<3

a)

<3

Behind that

(Tisdag kväll: lyssnar på sextiotalssoul, viker tvätt och äter havrekakor.)

French navy

Idag fryser jag på balkongen, blåblommorna i lådan slokar.

(Säg gärna till om spotifylänken fungerar så jag vet!)

Finfint

Finfina Orkanliakjolarna. Dagar man behöver känna sig som ett bokmärke (eller ett gammalt snirkligt vykort att skicka iväg till de som saknas).

Det är allt

Sedan sist har jag sett Godards Föraktet (Le mépris) och Tokstollen (Pierrot le fou), och idag fann jag en gripande liten bok i bibliotekshyllorna: Marguerite Duras Det är allt, som blev färdig tre dagar innan hon dog.

(s. 8)
"YA Kommer ni till himlen?
MD Nej. Det är en löjlig tanke.
YA Varför det?
MD Jag vet inte. Jag tror inte alls på den.
YA Vad finns kvar efter döden?
MD Ingenting. Utom de levande som ler mot varandra, som minns."

(s. 9)
"Jag ville säga er att jag älskade er. Skrika det. Det är allt."

(s. 42)
"Minns du hur vackra vi var. Ingen har varit så vacker sen dess."

Tisdag

Promenad

Parapluie

Havsdjur

Åh, om man bara inte hade läst Drömfakulteten så man kunde läsa den för första gången igen och igen.

"För länge sedan älskade du att leta havsdjur och bråte ute på det djupaste blåaste, småhajar, krabbor och sjöhästar, för länge sedan drömde du om att drunkna i någons armar." - Sara Stridsberg

Klippa

Klippa hår och pappershjärtan kanske.

Filmtips

Filmtips: Jean-Luc Godards Une femme est une femme.
Sextiotal, spännande ljudsättning och klippning, insprängda musiknummer och fina Anna Karina. <3

You could capture this with camera clips, but it don't exist

Dagens.

Ett tak och ett hörn

Ett tak och ett hörn av fröken Norins tjusiga lägenhet där det regniga eftermiddagar bjuds på glass och äppelknyckarjazz.

Något annat att knycka till.

Mjuköra

Trosor och laminatgolv

Tvättstugedag idag.

Andra dagar:

"Och det är dagar av bokränder. Ljudet av en fläkt som halvcirkulerar, tangenter som trycks ned, stolsben som skrapar mot laminatgolv. En genomskinlig plastpåse som blåser förbi de öppna dörrarna. En solgul kvinna som blåser in. Klockan är kvart över två på dagen, eller tretton minuter över om man skall vara mer precis och om man ska lita på att klockorna, som för övrigt går olika, går rätt.

Luften känns mjuk idag, kroppstempererad eller blandad med sockervadd och det ilar i magen av något som gör ont eller så kittlas det i händerna och solljuset är som lampljus, tänds och släcks, tänds och släcks. Skuggorna vrider sig, sträcker sig ut över husfasader och pojkryggar.

Nu: rullator, en kvinna med röd kofta och vit kjol går djupt böjd över. Först tänkte jag att hon såg ut som dans men sedan tänkte jag att det nog bara var jag som ville att hon skulle se ut som dans. Lånar spänning i brist på annat. Och en man är på väg till Düsseldorf. En annan man cyklar förbi i röd tröja. Det är rörelsen, eller en upplevd rörelse. En stillastående förändring. En man i rutiga tofflor och ljusblå skjorta stannar utanför dörrarna, djupt framåtböjd, ryggen formad som en skarp båge. Bara står, böjd och fundersam, vinden fångas upp i skjortans lätta. Jag tänker att det hade varit ett vackert fotografi. Smått blåtonat. Jag gissar att vissa händelser får man minnas så, som något som skulle ha varit ett vackert fotografi snarare än ett reellt. Det fina i det."