Trosor och laminatgolv

Tvättstugedag idag.

Andra dagar:

"Och det är dagar av bokränder. Ljudet av en fläkt som halvcirkulerar, tangenter som trycks ned, stolsben som skrapar mot laminatgolv. En genomskinlig plastpåse som blåser förbi de öppna dörrarna. En solgul kvinna som blåser in. Klockan är kvart över två på dagen, eller tretton minuter över om man skall vara mer precis och om man ska lita på att klockorna, som för övrigt går olika, går rätt.

Luften känns mjuk idag, kroppstempererad eller blandad med sockervadd och det ilar i magen av något som gör ont eller så kittlas det i händerna och solljuset är som lampljus, tänds och släcks, tänds och släcks. Skuggorna vrider sig, sträcker sig ut över husfasader och pojkryggar.

Nu: rullator, en kvinna med röd kofta och vit kjol går djupt böjd över. Först tänkte jag att hon såg ut som dans men sedan tänkte jag att det nog bara var jag som ville att hon skulle se ut som dans. Lånar spänning i brist på annat. Och en man är på väg till Düsseldorf. En annan man cyklar förbi i röd tröja. Det är rörelsen, eller en upplevd rörelse. En stillastående förändring. En man i rutiga tofflor och ljusblå skjorta stannar utanför dörrarna, djupt framåtböjd, ryggen formad som en skarp båge. Bara står, böjd och fundersam, vinden fångas upp i skjortans lätta. Jag tänker att det hade varit ett vackert fotografi. Smått blåtonat. Jag gissar att vissa händelser får man minnas så, som något som skulle ha varit ett vackert fotografi snarare än ett reellt. Det fina i det."