Om te

"- Jag borde utveckla mig till en verklig tekännare, tänkte Hugo. Som det nu är måste man medge att jag inte är det. Jag känner ingen skillnad på indiskt och kinesiskt, simplare sorter och finare sorter, jag vet inte en gång hur man skall koka verkligt gott te. Likväl älskar jag te. Jag älskar doften och smaken och anblicken av den dunkelskimrande drycken i glaset, de varma teångorna och skeden som glimmar i lampljuset. Ofta har jag tyckt att teet är det enda man kan lita på i en gäckande och villsam värld, fast det är naturligtvis orättvist och dumt att tycka så. I varje fall ville jag gärna lära mig allt om te för att bättre kunna uppleva det. Jag förstår inte varför jag inte har gjort det. Jag har liksom tyckt att jag inte har haft tid än, jag har inte gett mig ro att leka trygghet, någonting har varit viktigare men jag minns inte vad. Jag ville veta hur man tillreder te och hur man dricker det.
Te skall man koka när man är ensam i en båt på floden - "

(s. 96-97) Willy Kyrklund, ur: Solange