tisdag 25 augusti 2009

Parkerna


Läser Parkerna (1992) av Tua Forsström. Tycker om.

Jag drömde att allt var
bra, att någon gav mig den
svarta handsken jag hade tappat,
att där var svanar och mycket
folk. Hur materien förvandlas
Hur vi förvandlas när någon tar
oss i sin famn. Långsamt, och du
snubblar. För en stund är hjärtat
av glas. Kväll som aska över åkrarna
"Ty man måste kunna beskriva ett
tillstånd där allt som kan
förstöras blir förstört."
(s.31)

Inga kommentarer: