Somliga dagar

Han talar om alla människor som han önskar vore där. Som det halsaxelmjuka att luta sitt huvud mot (hur ens huvud sjunker in och smälter samman med en annan kropp, avtrycket som blir när man skiljs), eller som en blick man aldrig glömmer men inte längre minns. Somliga dagar en ensamhet.

Han talar om molnen som är moln från förr. Dofter som minner om en sommar som minner om ett du (avtrycket mot, den avskavda ytan) som minner om någon man en gång var eller någon annan man drömde om att bli. Fotografier bredvid, hur man kan möta sin blick från förr och inte känna igen sig. Somliga dagar.

Han talar om sina farföräldrar, om sina gamla vänner och kärlekar. Om nätter man sitter uppe och lyssnar på musik som man en gång satt uppe och lyssnade på tillsammans med en saknad. (Tonerna över skulderbladen, man sluter sig eller vänder sida).

Somliga dagar ett närmande, en skugga eller ett avtryck som sjunker in (den sammansmältningen).