Konstrummet på biblioteket På biblioteket i Linköping finns ett litet rum, där man kan gå in och tända en lampa och andas litet konst. Det är fint. Utanför kan man höra ljuden av alla människor, klackar mot det hårda golvet, samtal med utdragna vokaler, böcker som faller (eller bara låtsas falla), alla dessa ljud som tränger igenom, fast dovt, avslaget, som om de vassaste stavelserna eller kanterna skavts bort.
Idag fann jag Sous le ciel de Paris av Jakob Gautel, med fotografier på det gröna som tränger igenom asfalt och sten.
I THEY CALLED HER STYRENE stod det: "Wash, then dance" och i A 1000 THINGS TO DO stod det tusen saker man kan göra: "Plot your escape to the tropics.", "Stay bright as skies turn grey." och "Create a truly beautiful smile.", till exempel.
Överst i en bokhylla låg ett bokmärke, med fotbollshaiku.
Jag blev också förtjust i Bernard Kirschenbaums Hidden self portrait.
(Rörelserna som går in i varandra, ingår i varandra, skuggorna av det förgångna. Det bildas en fördjupning, en glipa mellan linjerna trots att linjerna egentligen strävar efter sammansmältning. Mjuka hårda linjer, ifyllda former och någonstans i allt detta, en iakttagande blick.)
Idag fann jag Sous le ciel de Paris av Jakob Gautel, med fotografier på det gröna som tränger igenom asfalt och sten.
I THEY CALLED HER STYRENE stod det: "Wash, then dance" och i A 1000 THINGS TO DO stod det tusen saker man kan göra: "Plot your escape to the tropics.", "Stay bright as skies turn grey." och "Create a truly beautiful smile.", till exempel.
Överst i en bokhylla låg ett bokmärke, med fotbollshaiku.
Jag blev också förtjust i Bernard Kirschenbaums Hidden self portrait.
(Rörelserna som går in i varandra, ingår i varandra, skuggorna av det förgångna. Det bildas en fördjupning, en glipa mellan linjerna trots att linjerna egentligen strävar efter sammansmältning. Mjuka hårda linjer, ifyllda former och någonstans i allt detta, en iakttagande blick.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar