Kvällar och nätter som liksom är mer gråhet än någonting annat, mer ensamhet och sorgsamhet och brev som inte orkar postas, mörkertimmar då man inte är mer än filtar och avskalade eller påbylsade lager, så kan man till exempel läsa Tove Jansson som är som en vårvisa i höstrugget!
Som: "Ja du anar inte ... här händer så lite ... och vi drömmer så mycket..." "Igelkotten sa att när Mumintrollet kom ur vinteridet började han genast längta efter dig... Är det inte roligt att ha nån som längtar efter sig och går och väntar och väntar?" "Hej, och hälsa Mumintrollet! Jag måste skynda mig att leva, det är så mycket tid som har gått förlorad! Och han var borta i en blink." "Det är en kväll för en sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv."
Och så kommer det höstkvällar som helt oväntat rymmer mer tröst än mörker. Eller så kan det handla om ensamheter som försiktigt sträcks ut genom rymdar och hud.
Brevdagar är bra dagar. Omsorgsfullt hopvikta tider och tankar, transparenta toner genom luften och ut. Tunna blad i luften, pappersplan på väg till någon som behöver det - vilar i vinden eller trotsar den. Oktober och mörker och skrivna pappersskärmar som ruvar litet ljus.
Bilder från modevisningen igår och på delar av Taste of honey som invigde. Någon som har tips på var jag kan lägga upp alla bilder så alla kan ta del av dem?