Asleep and dreaming

Ny lägenhet med nya hörn och utsikter. I en vinröd låda brev från förr. Hur man viker upp, plockar fram, allt är samma men ändå inte. Det är nya ljud här omkring, som en inramning av en ljudbild det är nya ljud som metallskivan som stundtals gunger fram och tillbaka mot tegelväggen och hur den nya toaletten liksom sjunger lite lågt när man spolar. Hur man viker upp, plockar fram, nu i bakgrunden en bäddsoffa som vecklas ut (kokong i vinden). Det blå som tyst infinner sig mot en vägg, väntar.

Nothing matters when we´re dancing

Åh, fina Camilla har intervjuat mig så jag är månadens konstnär i tidningen hon skriver för. Väldigt spännande. Se: http://www.nojesmix.com/bloggar/kultur/462

För tillfället är det kartonger överallt, minnen och skor i pappaskar, hur man viker ihop bitar av sitt liv, sluter igen så att det inte ska gå sönder vid flytt. (Ibland handlar det om personer, som man viker ihop, lägger mjukt och låter vila.) Om det handlar om processen, rörelsen framåt och minnet av rörelsen. (Som en hand mot en skuldra.)

Ikväll blir det nog Amélie de Montmartre, ordinering: saga och dragspel. <3

Ask the mountains

Fotografi på Ask- och Emblaskulpturen

vid Nyköpingsån, gjord av Alexis Oyola . Dikt från diktsamlingen

Drömdimma och sockertimma: http://www.fyrakrumelurer.com

Himlens randiga genom persiennerna, det uppdelade, avgränsade, de oskrivna raderna (och allt däremellan). Det tysta skugglösa, persiennerna som rader att skriva sin dag på (natten i mellanrummen, sagorna i pauserna, i avstånden mellan trevande händer och varma nackar).

Fox in the snow

Skulpturer från sommarkursutställningen

Foto: Tommies föräldrar

These days

Nico som sjunger: "I've been out walking, I don't do too much talking these days, these days, these days I seem to think a lot about the things that I forgot to do, and all the times I had the chance"

Someday baby

Nypon

Jag tycker att det är så tjusigt med småskrumpna nypon, som har formats efter väder och tankar (eller drömmar, som om det handlar om att formas efter sina drömmar). I det rynkade hårda skalet något som minner om nyponrosor, doften, de mjuksträva bladen, gula viskningar någonstans från mittpunkten. Småskrumpna nypondrömmar i januari.

Wrap your troubles in dreams

Torsdagskvinna

Wash, then dance

Konstrummet på biblioteket

På biblioteket i Linköping finns ett litet rum, där man kan gå in och tända en lampa och andas litet konst. Det är fint. Utanför kan man höra ljuden av alla människor, klackar mot det hårda golvet, samtal med utdragna vokaler, böcker som faller (eller bara låtsas falla), alla dessa ljud som tränger igenom, fast dovt, avslaget, som om de vassaste stavelserna eller kanterna skavts bort.

Idag fann jag Sous le ciel de Paris av Jakob Gautel, med fotografier på det gröna som tränger igenom asfalt och sten.

I THEY CALLED HER STYRENE stod det: "Wash, then dance" och i A 1000 THINGS TO DO stod det tusen saker man kan göra: "Plot your escape to the tropics.", "Stay bright as skies turn grey." och "Create a truly beautiful smile.", till exempel.

Överst i en bokhylla låg ett bokmärke, med fotbollshaiku.

Jag blev också förtjust i Bernard Kirschenbaums Hidden self portrait.

(Rörelserna som går in i varandra, ingår i varandra, skuggorna av det förgångna. Det bildas en fördjupning, en glipa mellan linjerna trots att linjerna egentligen strävar efter sammansmältning. Mjuka hårda linjer, ifyllda former och någonstans i allt detta, en iakttagande blick.)

Like a bowl of oranges

Måndag

Just going and going

Skogspromenad

Söndag kväll, den gråblå hinnan är klistrad mot fönstret, tung och mjuk. Tidigare idag, solen som trängde igenom med sina smala, varma melodier. (Tonerna mot din nacke.) När jag var ute och gick var det folk som satt i skogen i solen och fikade, varm termos, läpparna mot kanten. Det såg fint ut. Att andas vattenånga. Nackhåren som vänder sig efter solen, sträcker sig efter (och möts på mitten).

Söndag kväll, och fönsterrutan som klistrar sig mot det gråblå, tunn och hård. Min egen spegelbild någonstans i det tungatunna. Hur man samtidigt iakttar och iakttas, ögonens fokusering.

Söndag kväll, och Joanna Newsom som sjunger: "We've seen those mountains kneeling, felten and grey / We thought our very hearts would up and melt away / Just going / And going / And the stirring of wind chimes / In the morning / In the morning / Helps me find my way back in / From the place where I have been"

There she goes

Örhängen

Teckning till Malin

Tommies skulpturer

Kupade händer

Stor kopp chaite, kupade händer runt. Den tunnatunna ångan som höjer sig, breder ut sig i luften för att sedan försvinna eller för alltid finnas kvar. Idag tänker jag på alla människor omkring, alla dessa leenden och tårar. Tårar som faller inåt, som landar mot mjuka vävnader, rinner ned. Rörelsen utgår från ytterkanten. Det är saltränder. Det är saltrader att skriva in alla sina drömmar och saknader och kärlekar på, eller tvärs över. Nu minns jag inte vem som sade "om någon ger dig ett randigt papper, skriv på tvären", men det är fint. Idag tänker jag på alla människor omkring mig, i mig, på alla liv som pågår vid min sida. Alla vänner och alla främlingar som är för långt borta (det kan vara nätter, tystnader och århundraden) för att man skall kunna kupa sig runt dem, viska sagor mot hudar eller bara litet tröst. Den tunnatunna ångan som höjer sig, breder ut sig i luften för att sedan försvinna eller för alltid finnas kvar. Jag tänker att det är samma med viskningar och drömmar. Jag tänker på alla viskningar om drömmar som ryms i världen. Hur man ibland påminns om dem som värkte eller kittlades för länge sedan (det kan vara barndomar, ögonkast eller århundraden), hur de som stryker längs huden, över revben och ryggkotor, längs med lungväggar, ned i magen. En svag erinran om vem man en gång var och drömde om att bli, och om alla man rört och rörts av på vägen. Idag tänker jag på alla dessa händer jag vill hålla, famnar jag vill fylla och sagor jag vill viska till tröst.

In our time, baby

Broscher (ovan) och örhängen (nedan)

Måste flagga litet för den finaste butiken, Misoui i Linköping, där säljer jag bland annat de där smyckena. http://www.misoui.se/

Rimfrostte och Nancy Sinatra som fyller rummet (toner som lägger sig tillrätta i hörn, bakom bordsben). Dagen har mest rymt tunga droppar mot rutan och oppositionsläsning.

Det är spännande och behandlar bland annat fotograferandet, och huruvida den som fotograferar är aktiv, subjekt medan den som fotograferas blir passiv och objekt, och närmast ett ting som inte kan styra över sin egen identitet eller framställning.

Roland Barthes skriver: "Så fort jag känner mig observerad av en kameralins, förändras jag totalt: jag formar om mig själv i enlighet med 'poserandets' villkor, jag skapar genast en ny kropp åt mig själv, jag förvandlar mig redan i förväg till bild. Denna förvandling är aktiv: jag känner att Fotografiet ger mig en kropp eller utplånar den, alltefter dess lust att göra det ena eller det andra."

Blue, here is a shell for you

Kvällsteckning

Onsdag natt och det är så det börjar. Med mörkret utanför. De utplacerade gatlyktorna ser nästan ut som stjärnbilder om man kisar, ögonlocken som faller mot varandra, möts utan att vidröras.

I bakgrunden Joni Mitchell som sjunger: Blue, here is a shell for you / Inside you'll hear a sigh / A foggy lullaby / There is your song from me

Onsdag natt och världen avtecknar sig genom skuggbilder utanför. Utdragna konturer, tunna linjer flyter ut.